Browsed by
Author: rassoul

Grön Ungdom försökte läxa upp mig via mejl – här är mitt svar

Grön Ungdom försökte läxa upp mig via mejl – här är mitt svar

I går fick jag ett mejl från representanter för Grön Ungdom som beskyllde oss socialdemokrater och vår statsminister för att svika våra ideal och göra avkall på solidariteten eftersom regeringen stramade åt flyktingpolitiken.

Dels tycker jag att Grön Ungdom borde fokusera mer på att stärka sin egen organisation och Miljöpartiets opinionssiffror istället för att säga åt mig som representant för SSU:s medlemmar vad jag ska göra.

Dels menar jag att de har fel. Det är det jag tänkte skriva om här.

Jag är stolt över det stora ansvar som Sverige tagit i modern tid. Vi har hjälpt människor som flydde från militärdiktaturens övergrepp i Chile, från islamisternas brutala maktövertagande i Iran (som mina egna föräldrar flydde från), från de etniska rensningarna i forna Jugoslavien, till de som i dag flyr islamistisk terror i Syrien och Afghanistan. Sverige är en humanitär stormakt och varje svensk ska vara stolt över det oöverträffat stora ansvaret vårt land tagit. Därför var den stora omläggningen av migrationspolitiken efter kaoshösten 2015 jobbig för mig, och många andra, på ett personligt plan. Samtidigt inser vi att omläggningen var nödvändig.

Våra myndigheter larmade om att pressen var för stor. Våra välfärdsinstitutioner klarade inte av den plötsliga befolkningsökningen. Det fanns inga lagerhyllor av sjukvårdspersonal, socialtjänstarbetare eller lärare att plocka från. Stödet för migrationspolitiken sjönk som en sten i opinionen. Efter en höst där 160 000 människor sökte sig till Sverige var omläggningen av migrationspolitiken nödvändig oavsett hur smärtsam den var. Många kommuner var tvungna att ta ett mycket större ansvar än vad de mäktade med, men samtidigt försökte vissa rika, borgerliga kommuner smita ifrån sitt ansvar. Med en ny lagstiftning om solidariskt mottagande såg regeringen till att de rika kommuner som helst ville slippa blev tvungna att ta mot de flyktingar som kom till Sverige.

Stefan Löfven har sedan dess fått kritik för att ha sagt att ”mitt Europa bygger inga murar.” Sverige var det land överlägset flest sökte sig till samtidigt som många andra rika EU-länder vägrade erbjuda en fristad. Vi kan inte vara de enda som tar ansvar och därmed ge andra EU-länder möjlighet att slippa undan. Det är en orimlig hållning. Likt hur Sverige hanterade de kommuner som vägrade dela ansvaret behöver EU behöver en lagstiftning som fördelar flyktingar över alla EU-länder.

Det är lätt att vara idealistisk när man är i opposition, men något som utmärkt Socialdemokraterna under de senaste hundra åren är att vi inte bara kunnat fatta lätta beslut om reformer som gör oss glada när det går bra, utan att vi också kunnat fatta svåra och jobbiga beslut när det varit nödvändigt.

Vi socialdemokrater står upp för den svenska modellen och för välfärdssamhället, och den krassa sanningen är att vi inte kan ha helt öppna gränser och samtidigt ha en välfärdsstat. En sådan nyliberal linje, där välfärden får ge vika, kan Grön Ungdom ha för sig själva.

Det är lika verklighetsfrånvänt att göra som den (nominellt) S-märkta Widar Andersson vill och propagerar för i sin ledartext idag. Det är inte första gången han hyllar SD och misstänkliggör de som exempelvis uppmärksammar Sverigedemokraternas rasistiska politik eller SD-politikers kopplingar till organiserad nynazism. Jag minns särskilt januari i år när mästeranalytikern Widar hyllade Moderaternas öppning mot SD som ett genialiskt move. Hans dröm om ett samarbeta med rasisterna säger mer om honom än om oss.

Både Grön Ungdom och Widar har fel. Lösningen är varken att bli nyliberaler eller att bli rasister.

I det Europa jag kämpar för bygger vi lagliga vägar för de som vill bidra till att utveckla vårt samhälle genom utbildning och jobb, för de som vill leva i ett demokratiskt och sekulärt samhälle med respekt för kvinnor, minoriteters rättigheter och våra gemensamt beslutade lagar. För det krävs att alla EU-länder är med och delar på ansvaret.

Som socialdemokrat står jag upp för både solidaritet med människor i nöd och för en stark och långsiktigt hållbar välfärdsstat. Stundtals kräver det att vi gör väldigt jobbiga avvägningar och fattar svåra beslut, men klarar vi inte av det förtjänar vi inte folkets mandat att styra Sverige.

Ingen ska komma undan lagen – oavsett var de bor

Ingen ska komma undan lagen – oavsett var de bor

Leo Carmona skrev förra veckan i Aftonbladet Kultur om en av vår tids största utmaningar. Gängskjutningar har blivit en alldeles för vanlig nyhet i mångas flöden. Medan de flesta slipper bevittna uppgörelserna i den undre världen upplever alldeles för många personer en otrygghet i sina bostadsområden.

När kriminella ligor skrider till verket är det vi andra i orten som drabbas. Det var många av oss som kunde se att Alliansens stora skattesänkningar för de som har allra mest skulle öka klyftorna och elda på segregationen, men vi kan aldrig acceptera att orättvisor används som ursäkt eller bortförklaring för ett liv i kriminalitet. Den förortsgrabb som ger sig på värdetransporten bestraffar inte orättvisor. Istället är det en Securitas-vakt från Hallunda som får men för livet. Den gängmedlem som skjuter någon för att markera revir gör inte uppror mot en orättvis fördelningspolitik. Istället är det ytterligare en familj i Järva som förlorar en familjemedlem.

Ingen ska behöva ta till kriminalitet och våld för att få ett bra liv i Sverige. Carmona har rätt i att vi behöver fler satsningar på skolan och på våra socialt utsatta områden. Det är nyckeln till att bryta segregationen som leder till att så många unga män känner sig mindre värda och upplever att dörren till deras ambitioner är stängd. Alla förtjänar en ärlig chans att känna makten över sin egen framtid. I Sverige ska alla ta sig långt i livet, så länge man är beredd att jobba och kämpa för det.

Det betyder bland annat att vi måste påminna oss om att alla har en roll att spela i vårt samhälle. Ingen ska lämnas efter, men ingen kan heller säga att man väljer att stå utanför och köra efter sina egna regler. När vi väljer det jämlika samhällets väg krävs det också att alla vi tar eget ansvar för våra liv. Att skriva sina läxor, gå på sina lektioner och följa våra gemensamma regler. Det är enbart när vi tar gemensamt och personligt ansvar som alla kan nå sina ambitioner.

Segregationen är vår generations främsta utmaning. I mitt Sverige belönar vi inte partier som ökat ojämlikheten och klyftorna och berikat de allra rikaste på bekostnad av vårt gemensamma samhällsbygge med nycklarna till Rosenbad. Därför är det viktigt att alla röstar i valet och röstar på partier som vill investera i samhället och i oss unga. Partier som bygger ut vår generella välfärd och utbildningsväsendet så att fler förortsgrabbar som mig kan nå sina drömmar. Partier som inte bara vill krossa kriminaliteten utan också tar i med hårdhandskarna mot kriminalitetens orsaker. Partier som ser att fler jobb och chanser till en större gemenskap är viktigare än fortsatta skattesänkningar.

Vi har valt att bygga ett samhälle där vi tillsammans hjälps åt och tar hand om varandra – inte bara för att vi är goda, utan för att andras framgång gör våra egna liv bättre. Jag gläds över att Leo Carmona valt att vända sitt liv och bli en engagerad samhällsröst, inte minst för hans eget bästa. Förhoppningsvis kan han använda sin bakgrund för att övertyga fler att bidra till att stärka vårt samhällsprojekt.

Alla ska ha samma möjligheter till ett gott liv, oavsett var du kommer ifrån. Men ingen brottsling ska komma undan lagen, oavsett om du är gängmedlem från Tensta eller ekonomisk brottsling från Täby.

En radikal idé

En radikal idé

Idag nåddes jag av den roliga nyheten att jag av SSUs valberedning föreslås väljas in i SSUs styrelse. Tidigare i vår nominerades jag av mitt hemdistrikt, Stockholms läns SSU-distrikt. Tack så mycket för ert stöd, det betyder allt!

Under min tid som aktiv SSUare i Stockholms län har jag fått lära känna unga tjejer och killar från hela Sverige som lägger ner sena kvällar och tidiga morgnar för att de tror på en radikal idé. Idén om att saker kan bli bättre. Var än vi ser runt omkring oss ser vi orättvisa i vår värld, men vi ser också de outtröttliga eldsjälar som vägrar finna sig vid att vi inte kan förändra den värld vi lever i till det bättre.

Många vill få oss att tro att politiken har spelat ut sin roll. Att de stora reformernas tid är över. Men de har fel. Det är en villfarelse från en höger som vill avpolitisera våra utmaningar för att det ligger i deras natur att politiken inte ska vara en agent för förändring. Politiken har endast spelat ut sin roll när vi inte längre har högre tankar om människan och vårt samhälle, när det gemensamma samhällsbygget tagit stopp och vi anser oss vara klara, när vi är tillfreds med den värld vi lever i.

Vi som SSUare vet att vi är långt ifrån det samhället. Sverige är inte färdigbyggt. Vi accepterar inte en skola som slår ut elever och fördömer barn till ett liv i utanförskap. Vi accepterar inte ett samhälle där kvinnor fortfarande behandlas som andra gradens medborgare vid lönesättning, inträdet till styrelserummet och i vår kultur. Vi accepterar inte ett samhälle där en 50 minuters resa längs tunnelbanans röda linje skiljer 8 år i livslängd. Våra vänner och familjer frågar återkommande varför man är med i ett ungdomsförbund. Det är svårt att inte bli politisk engagerad när verkligheten ser ut som den i gör i förorterna i ett så rikt land som Sverige.

Vår generation unga måste likt tidigare generationer bevisa sig vara redo att axla det ansvar många före oss tog. Att kunna ta de tuffa besluten som krävs, men också vara pragmatiska när det är det bästa receptet.
Snart har SSU sin 39:e förbundskongress, vi kommer vara 250 ombud som i 4 dagar ska debattera om lösningar på utmaningarna vi står inför. Nästa år är det val. Då står vi inför en viktig prövning. Det innebär att vi måste vara organiserade, pålästa och överallt. Jag är redo att lägga ner blod, svett och tårar från nu till valet. Detta är vår möjlighet att bevisa oss själva.

Jag hoppas förbundskongressen ger mig förtroendet att vara med och leda SSU under den viktiga resa vi har framför oss.

Ökar brottsligheten?

Ökar brottsligheten?

Brottsförebyggande rådet släppte idag den preliminära statistiken över anmälda brott under första halvåret 2017. Den finns att läsa här. Statistiken innefattar alla anmälningar som registrerats av Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket.

Genom att läsa kommentarsfälten på Facebook eller genom att delta i diskussionerna kring fikaborden får man lätt uppfattningen att brotten och otryggheten ökar. Den upplevda otryggheten bland många kan ha ökat, kanske på grund av hur lättillgängliga nyheter blivit. Inte minst genom tillkomsten av appnotiser som skickas ut sekunder efter polisen underrättats om slagsmål eller andra brott. Den statistik som idag presenterats ger dock en annorlunda bild.

Alla jämförelser nedan sker med första halvåret 2016 och texten nedan ska ses som en kortfattad snarare än en uttömmande sammanfattning.

Totalt anmäldes 731000 brott. Jämfört med första halvåret 2016 innebär det en minskning med 2 % motsvarande 17000 brott. 

Brott mot person är brott som skett gentemot en enskild person eller dennes intressen. Det innefattar bland annat misshandel, olaga hot och sexualbrott. Inledningsvis kan konstateras att brott mot person under första halvåret 2017 ökat med 8 %. BRÅ förklarar detta med att statistik kring den nya brottstypen olovlig identitetsanvändning (ID-kapning) började föras först i och med 2017. Brottstypen räknas numera in som brott mot person istället för bedrägeribrott.  Ökningen motsvarar alltså tillkomsten av den nya brottstypen. Bedrägeribrott minskade då med 10 %. Antalet anmälda brott mot person minskar istället med 2 % om man, likt BRÅ, räknar bort den nya brottstypen olovlig identitetsanvändning.

Misshandelsbrotten har minskat med 7 %. Nerbrutet på könen är minskningen 5 % och 10 % för kvinnor respektive män. Glädjande är att kvinnofridsbrotten minskat med 6 %. På en tioårsperiod har antalet anmälda kvinnofridsbrott minskat med 32 %. Anmälningar av olaga hot och ofredanden har under första halvåret 2017 minskat med 2 % respektive 3 %.

Den allra vanligaste formen av brott i Sverige är stöld- och tillgreppsbrott. I begreppet tillgreppsbrott innefattas alla brott där någon olovligen tar det som tillhör någon annan. Stöld- och tillgreppsbrotten har minskat med 4 %. Jämfört med motsvarande period 2008 anmäldes 14 % färre brott.

Många av oss studenter som cyklar är ofta oroade över att få den stulen. På lång sikt har stöld av fordon minskat drastiskt. Bilstölder har minskat med 2 % och stöld ur bilar har minskat med 1%. Jämfört med motsvarande period 2008 har brotten minskat med 58 % respektive 39 %. Cykelstölderna har på kort sikt minskat med 4 % och på lång sikt 6 %.

Butiksstölder och snatteri brukar ofta toppa statistiken inom tillgreppsbrott. Jämfört med 2016 har det skett en minskning med 10 % och på en tioårsperiod med 28 %.

Även butiksrån har minskat med 9%. På kort sikt märks annars inga större skillnad när det gäller rån. Desto större blir skillnaden vid en jämförelse med 2008. Antalet bankrån har till exempel minskat från 91 anmälda brott år 2008 till 6 anmälda under 2017. Skadegörelser har minskat med 14 %.

Trendavvikarna

Bostadsinbrotten har ökat med 3 %. Störst avvikelser i trenden där en stor uppgång går att bevittna är narkotikabrotten med 8 % ökning och sexualbrotten som ökat med 4 %.

Sammanfattning

Även om det är glädjande med minskningar bör man vara försiktig med att dra alldeles för stora slutsatser. Olika händelser kan på kort sikt påverka statistiken och det är också viktigt att minnas att statistiken berör anmälda brott. Inte alla anmälda brott visar sig vara brott, och inte alla brott anmäls. Obligatoriskt att nämna är också att anmälningsbenägenheten för sexualbrott i Sverige jämfört med andra länder fortsätter att vara hög. Vi har dessutom en mer omfattande definition av sexualbrott än de flesta länderna.  Generellt kan man glädjas åt att brottsligheten i allmänhet minskar och att utvecklingen varit positiv från 2008 då mätningen börjades fram till idag.

Det är värt att komma ihåg nästa gång domedagsprofeterna är igång med retoriken om systemkollapsen.

Vem har en blogg egentligen?

Vem har en blogg egentligen?

Vem orkar uppdatera en blogg med jämna mellanrum?

Jag har tröttnat på debattklimatet, den alternativa faktan och fake news. Ibland känns det som om det finns ett egenvärde i att alla resonemang ska vara så pass korta att poängen och kärnan i debatten försvinner. Vi lever i en komplicerad värld. Allt är inte svart eller vitt och det finns fördelar och nackdelar med allt. Idén om att man ska kunna övertyga någon om vilken samhällsmodell som funkar bäst genom en elevator pitch på några sekunder är lika orimlig som absurd. Svenska modellen går liksom inte att förklara genom en meme.

Mitt i allt brus om hur invandringen förstör Sverige, hur kriminaliteten ökar och hur svenska städer faller ihop vill jag att det ska finnas fler röster står upp mot den alternativa faktan. Och för ett Sverige som är ett hoppets land där vi satsar på varandra och visar respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Ett land där vem som helst kan nå sina drömmar. Där en flyktingpojke från Iran kan bli doktorand i juridik och civilminister och en svetsare från Sollefteå kan leda världens första feministiska regering.

I den här bloggen kommer jag beröra politik, juridik och annat jag vill dela med mig av. Jag hoppas att att det blir av intresse.

Rassoul